Så där ja, nu är jag tillbaka efter en månads blogguppehåll.
Det har varit en tid av sorg här då vår älskade pappa/morfar har gått bort.
Det var inte oväntat eller så för han var 89 år och inte helt frisk, men ändå så blir det så tomt.
Vår tid här har istället gått till oss alla här i familjen
och allt annat runt omkring, och vi har inte haft lust att prioritera bloggen.
Inte har vi varken haft tid eller lust att göra
några nya saker, så det har inte funnits något nytt att visa här heller.
Länkar till en fin text, som Underbaraclara har skrivit, som säger så mycket om det här med kärlek
till våra nära och kära och hur det är att vara den som älskar mest!
Men nu så känns det som jag är på gång igen...hoppas vi!
Kramar från Kerstin och Amanda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar